Rödakorsvärdar berättar

Eva är rödakorsvärd på akuten i Malmö där hon ger psykosocialt stöd till patienter. Hon pratar med dem och ibland finns hon bara där som ett stöd. Ibland hjälper hon till med att servera mat och dryck.  

Varför engagerar du dig?  

Efter att ha bott utomlands i över 20 år upplevde jag att få var intresserade av äldre kvinnor på arbetsmarknaden. Min mamma hade varit sjukhusvärdinna som det hette då och därför kändes det naturligt för mig att bli frivillig. 

Var kommer din motivation ifrån?  

Patienterna behöver bli sedda och det känns bra att kunna hjälpa.  

Vad får dig att fortsätta vara engagerad?  

Jag är pensionär och har möjlighet att lägga tid på frivilliguppdraget. Det känns som att timmarna går av sig själv när jag har mitt pass på sjukhuset.  

Hur får ni stöd i uppdraget?  

Det finns två frivilligledare som stöttar varandra. Det finns även en kurator på sjukhuset som vi kan prata med, men det har inte varit nödvändigt för mig. 

Varje månad har gruppen också möten då vi går igenom vad som har hänt sen sist.  

Känns uppdraget meningsfullt? 

Det ger något inuti att man är något för en medmänniska. Både personalen och patienterna blir glada av att se oss. Under pandemin pausades verksamheten och vi var mycket saknade. Vi fick många kramar när vi kom tillbaka. 

Thomas är rödakorsvärd och styrelseledamot i Malmökretsen. 

Varför engagerar du dig? 

Jag var månadsgivare till olika organisationer i många år. När jag gick i pension 2018 träffade jag en bekant som var frivillig i Röda Korset. Jag började som rödakorsvärd vid entrén till flera olika avdelningar. Jag fick positiv feedback med en gång. 

Röda Korset har varit på sjukhusets akutmottagning sedan 1998 och gett stöd till patienterna som personalen inte alltid hinner med.  Men under pandemin hade vi som var över 70 år paus i 1,5 år. Många slutade som frivilliga men jag började ta emot samtal i telefonjouren och blev frivilligledare för 5–6 personer. Efter pandemin kom jag tillbaka till akuten.  

Var kommer din motivation ifrån? 

Jag dövade länge mitt samvete med donationer men när jag gick i pension strök jag donationerna och hörde mig för om frivilliguppdrag. Jag ville ge mer. 

På sjukhuset vet jag vad jag bidrar med och jag får ännu mer motivation med tiden. Det ger mycket att kunna göra någon annan lugn och trygg. Många patienter går igenom en kris när de är på akuten. Ibland kan något så enkelt som att dela en laddare hjälpa till att minska oro.  

Vad får dig att fortsätta vara engagerad?  

Grundprinciperna är inte så märkvärdiga, alla borde tänka så – de är så självklara och det får mig att må bra. Jag får träffa många bra människor också.  

Hur får ni stöd i uppdraget?  

Jag har fått bra utbildningar och har även utbildats som krisstödjare och inom krisberedskap. Mentalt stöd finns hos Falck och jag får praktiskt och digitalt stöd från kretsen. Det är en avlastning, inte minst med schemaläggning.  

Känns uppdraget meningsfullt? 

Jag vill vara med att bygga upp kretsens beredskap, det känns viktigt.  

Sen är det kul, det är roligt att hjälpa patienterna på akuten. Känslan och tanken på allt bra vi gör betyder mycket. Alla som engagerar sig är fantastiska.  

Marian är kretsordförande, rödakorsvärd och frivilligledare för besöksverksamhet. 

Varför engagerar du dig?  

Jag är tacksam över att få vara rödakorsvärd. När jag kör hem känner jag mig nyttig varje gång. Jag vill vara en medmänniska och känner mig lugn och harmonisk, även om det kan vara tungt ibland. För jag ser människors utveckling från att de inte tycker att livet är så trevligt längre till att de blommar upp och får nytt mod. 

Var kommer din motivation ifrån?  

Jag har en stark motivation för Röda Korset. Jag var med och startade Röda Korsets ungdomsförbund på landet. Där ordnade vi läger för barn mellan 12–15 år med funktionsvariationer. Vi åkte på tivoli i Köpenhamn och till Oslo.  

Vad får dig att fortsätta vara engagerad?  

Jag är helt enkelt en rödakorsare djupt in i själen. 

Hur viktigt är det att ha stöd omkring sig?  

När frivilliguppdragen känns tunga brukar jag prata med andra för att ventilera. Det känns viktigt att diskutera med andra, i stället för att försöka lösa problemen själv. Och det hjälper att ta reda på saker med andra. Ibland ringer jag till malmökretsen för att få stöd.  

Det är lätt att känna sig konfronterat med allt som händer i världen. Men grundprinciperna är ett viktigt stöd och ger en trygghet i uppdraget. Som frivillig kan jag lyssna men jag behöver inte ta ställning. Jag har värdegrunden att stå på. 

Vad skapar meningsfullhet? 

Att se glädjen hos andra. I samtal med andra människor får jag mycket tillbaka. 

Det finns många människor som har det svårt och det är viktigt att kretsen har gott samarbete med lokalsamhället. Det har jag jobbat mycket för senaste åren.

Vi är 46 frivilliga. Det är en liten krets, men vi gör verksamheter utifrån vår förmåga på häktet, besöksverksamhet, rödakorsvärdar, second hand, kris och katastrof.  

Jag tror det är viktigt att det inte bara är styrelsen som bygger verksamheterna. Jag jobbar mycket med att inkludera frivilliga, att de ska veta att de är värdefulla. De flesta frivilliga är pensionärer och vi har så mycket att ge.  

Per har varit frivillig i två år. Han är rödakorsvärd vid entrén till Skånes Universitetssjukhus.  

Varför engagerar du dig? 

Det var min fru som tipsade mig om att jag borde engagera mig. Jag gillar att träffa nya människor, så det passar mig bra.  

Var kommer din motivation ifrån? 

Det är spännande att få vara med att bygga upp verksamheten igen efter pausen under pandemin. 

Jag känner att jag kan motivera andra och får så mycket tillbaka. Människor är ofta stressade när de kommer till sjukhuset. De vet inte vart de ska gå och är kanske sena. Då kan jag hjälpa till genom att lugna dem, få dem att skratta och guida dem rätt. Det blir en stor hjälp för sjukhuset också. Jag brukar säga: ”Det är många som är kallade men få som är utvalda”. Jag har träffat många människor under åren och jag känner att jag hör hemma här. 

Hur får ni stöd i uppdraget?  

Jag känner mig trygg i mitt uppdrag för jag har många omkring mig. Annars känner dem jag möter inte sig trygga. Det är viktigt som frivilligledare att låta gruppen få prata och stötta varandra. 

Känns uppdraget meningsfullt? 

Ja, som rödakorsvärd får du feedback direkt. Sjukhuset är jätteglada för att vi finns där.  

Även om det är frivilligt är det ett åtagande du har tagit på dig. Det ska finnas ett intresse och vi behöver ta ansvar för vårt uppdrag.  

Det är viktigt att det är kul!  

Leni är frivilligledare för rödakorsvärdarna i Helsingborg. 

Varför engagerar du dig? 

Då jag jobbat inom vården föll det sig naturligt att bli rödakorsvärd när jag gick i pension. Sen blev jag frivilligledare. 

Var kommer din motivation ifrån? 

Jag tycker det är roligt. Vi är 32 frivilliga och det är mycket glädje i vår sammansvetsade grupp. Vi är två ledare och vi får mycket uppskattning från de frivilliga. 

Vi är, vad jag vet, en av de få rödakorsvärdgruppen som inte tappade frivilliga under pandemin. Då gick vi promenader, gjorde yoga eller fikade och efter pandemin har vi fortsatt och även börjat gå ut och äta tillsammans på våren och hösten.  

Det kommer nya frivilliga in i gruppen hela tiden. Och ingen slutar förrän de inte orkar för att de har blivit för gamla.  

Hur får ni stöd i uppdraget?  

Vi blev två frivilligledare som stöttar andra och varandra när gruppen växte. Den andra frivilligledaren har ansvar för administrationen och jag har ansvar för de frivilliga. Vi har tydliga roller, vilket känns tryggt för alla. 

Vad får dig att fortsätta vara engagerad?  

Som frivillig känner jag att jag kan använda min yrkeserfarenhet men relationerna med de frivilliga betyder mycket. Jag fyller 80 år i år och så länge jag är frisk och klarar av uppdraget kommer jag att fortsätta. Gruppen är som ett självspelande piano. Vi har ett fast schema och ramar. Alla får samma information och blir inkluderade.  

Känns uppdraget meningsfullt?  

Det är så roligt att vara frivillig. Vi är så uppskattade av sjukhuset, patienterna och även färdtjänsten. Jag blir så nöjd och varm om hjärtat. 

Jag har byggt upp verksamheten över många år. Det är viktigt att dela information, så jag ser till att alla får det. Alla ska känna sig sedda och värdefulla. 

Jag försöker vara tillgänglig för de frivilliga, även när jag är på semester i Spanien. De frivilliga har fyra gruppträffar per år och diskuterar positiva och negativa händelser. Vid två av dessa bjuder sjukhuset på jullunch och midsommartårta. Annars träffar man bara de man går tillsammans med på sjukhuset.