Starkt stöd för Ukraina och folkrätten

Ett annat liv

Idag har nära 6,5 miljoner människor flytt Ukraina. En av dem är Daria Volovyk, numera student i Göteborg, där hon bor med sin mamma och lillebror. Hon var 16 år när strider bröt ut i hennes närhet i februari 2022.

− Jag fick panik, tog mina böcker, mina klänningar, packade min skolkatalog och min dator. Inga varma kläder. Jag tänkte inte. Vi for till mina morföräldrars hus. En stridsvagn pekade rakt mot mig när jag skulle till källaren. Jag satte mig på golvet. Min strategi blev att plugga för att distrahera mig från vad som hände ovan jord, sade hon.

Idag talar hon flytande svenska, valdes in till ungdomsfullmäktige i Göteborg och fortsätter att arbeta för stöd till Ukraina men från Sverige. Enda kruxet för fortsatt integration är ett svenskt personnummer.

− Vi är många som anstränger oss för att komma in i det svenska samhället. Då är det viktigt att kunna få tillgång till ett svenskt personnummer för att kunna fungera praktiskt och emotionellt.

Alla ärr syns inte från utsidan

I Ukraina har den psykiska ohälsan skjutit i höjden och behovet av insatser blir allt större. Anette Carnemalm, psykolog och verksamhetschef för ett av Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, inledde med att säga att stressreaktioner i livshotande situationer är naturliga och leder inte nödvändigtvis till post-traumatiskt stressyndrom (PTSD).

− En avgörande faktor för om en människa blir sjuk av trauma är ofta känslan av ensamhet. Men idag kan vi hjälpa på ett annat sätt än förut, sade hon.

Frågan är om man kan behandla i en pågående kontext. Post-traumatiska stressyndrom behöver tid för att diagnosticeras.

− Huvudtraumat måste vara över. Hotet får inte vara pågående utan måste ha avslutats. Man behöver en elementär men inte nödvändigtvis en helt stabil situation. Det går att göra interventioner även i en svår kontext som exempelvis flyktingläger, sade hon.

Själv har Anette Carnemalm utbildat kollegor i Ukraina, Syrien och Azerbaijan. Att också hjälpa hjälparna är en avgörande del i Röda Korsets arbete.

Samarbete med näringslivet

Vägen mot fred måste gå genom återhämtning och återuppbyggnad. Men går det att göra djärva insatser när kriget pågår? Det var frågan till en panel där näringslivet och Ukrainska Röda Korset diskuterade hur olika sektorer kan bidra för att öka den gemensamma nyttan.

− Våra anställdas säkerhet och välbefinnande var en självklar prioritet när kriget började. När det kommer till humanitärt stöd för Volvos räkning handlar det om att kunna addera värde för Röda Korset och bidra med det som vi gör bäst. I  det här fallet att nyttja vårt transportnätverk för att stödja med transport- och logistiktjänster, sade Johan Reiman, Director Corporate Responsibility Volvo Group.

Förutom finansiellt stöd genom insamling bland anställda och donationer från företaget har AB Volvo frigjort hundratals lastbilar som regelbundet transporterat humanitär hjälp men också utrustning för vatten och sanitet från Röda Korsets lager i Europa till Ukraina.

Cosimo Scarano, Head of Electrolux Food Foundation, underströk omsorgen om cirka 300 anställda när kriget bröt ut.

– För oss var det aldrig en fråga om att överge personalen. Vi fortsatte att betala ut löner och gjorde till och med en extra utbetalning i mars 2022. Så snart säkerhetsförhållandena tillät var vi också angelägna om att starta upp fabriken igen så att dagliga rutiner kunde upprätthållas, sade han.

– Därtill organiserade vi matutdelning och ordnade utbildning för ukrainska skolbarn som flytt till Polen. Även ukrainska kvinnor som sökt en fristad i Polen har fått kulinarisk utbildning genom oss på Electrolux Food Foundation.

Irina Boicheva, chef för strategiska partnerskap och internationella relationer, Ukrainska Röda Korset ser stora möjligheter för att näringslivet ska spela en roll även under kriser, men då i samarbete med lokala aktörer.

− Idag finns ett dilemma när det gäller att satsa på lokala aktörer. Finns de där för att utföra givarstyrda projekt eller erhåller de tillräcklig tillit för att själva sätta prioriteringar? Det gäller att våga investera i strukturer, sade hon.

− För att bygga förtroende och hållbarhet inom civilsamhällesorganisationer behövs satsningar på internredovisning, transparens, ansvarsutkrävande och digitalisering. Det är genom att arbeta tillsammans i koordinerade former som vi når de största resultaten.

Till folkrättens försvar

Heather Harrison Dinniss, universitetslektor i internationell rätt på Försvarshögskolan, höll ett brandtal för krigets lagar, Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll. Principer om att göra skillnad på de som strider och inte, samt att agera proportionerligt ligger fast, även när de utmanas.

– Det spelar ingen roll hur med vilka vapen du dödar människor, bajonetts, bullets or bombs. Genèvekonventionerna är fortfarande tillämpliga. Civilbefolkningen har rätt till skydd och får inte attackeras, sade hon.

Hon pekade på att vi lever ett slags paradox där framtidens krig med autonoma vapen som drönare redan utspelar sig i Ukraina medan striderna i skyttegravar påminner om första världskriget, men att dagens regelverk är fullt tillräckligt. Detta omfattar också skydd för ackrediterade journalister.

Skyddet för journalister

Idag är berättelserna från Ukraina många och den journalistiska närvaron hög. Bengt Norborg, utrikeskorrespondent från SVT, just hemkommen från ännu en reportageresa i Ukraina, hävdade att det är lättare att rapportera därifrån än från krigets Bosnien på 1990-talet.

– Vi får oftast tillträde och ukrainarna är oerhört hjälpsamma. Däremot hör vi inte berättelserna från Ryssland, journalister kommer ju inte in. Utifrån SVTs ansvar som public service och försvarare av demokratiska värden behöver vi inte skildra bägge sidor likvärdigt. På så sätt är det också lättare att rapportera och på marknivå gäller det journalistiska hantverket precis som överallt annars, sade han.

Erik Halkjaer, vice ordförande för Reportrar utan gränser, lyfte fram behovet av skydd till lokala journalister som riskerar livsfara i brist på adekvat utrustning som skottsäkra västar, hjälmar och satellittelefoner och förstahjälpenutrustning. Organisationen har samlat in pengar till material som skickats till Ukraina och Erik Halkjaer tillade att insamlingen för stöd till lokala journalister hos Reportrar utan gränser är öppen.  

– För att rapportera måste man vara på plats och då behöver man skydd. Därutöver behöver journalister definitivt mer utbildning när det gäller den internationella humanitära rätten så att man kan utföra sitt uppdrag korrekt och skildra när brott sker.

Kan freden vinnas?

Den sista panelen berörde återuppbyggnad och vägen mot fred. Margot Wallström, tidigare utrikesminister, har lett en internationell arbetsgrupp för att återuppbyggnad av Ukraina som särskilt tagit sig an krigets effekter på miljön.

– Miljön är krigets tysta offer, men påverkar människors liv, hälsa och framtidsutsikter. Ukrainarna lever av vad de kan odla, den unika svarta jorden, och där för måste insatser för miljö prioriteras under brinnande krig. Minor ska röjas, rasmassor säkras för bortförsel, jordbruksmark och naturskyddade områden återställas. Ett annat exempel är förstörelsen efter kollapsen av Kachovkadammen, förklarade hon.

Margot Wallström öppnade för ansvarsutkrävande när det gäller synen på svåra miljöbrott, det som kallas ecocid. Rapporten hon överlämnade till president Zelenskyj innehöll 50 rekommendationer riktade sig till Ukraina och det internationella samfundet. Det kräver både långsiktig och hållbar finansiering.

Fredrik Löjdquist är chef för Stockholms center för östeuropeiska studier vid Utrikespolitiska institutet. Han menade att länder som stöttar Ukraina saknar en sammanhållen strategi, en gemensam bild av vad som önskvärt kommer härnäst.

– Vår Ukrainapolitik behöver tre huvudkomponenter: EU-närmande, återuppbyggnad och säkerhet. EU-närmandet och återuppbyggnaden är ömsesidigt nödvändiga förutsättningar för att Ukraina skall lyckas. Men för att Ukraina skall kunna integreras i EU och återuppbyggas måste det finnas ett Ukraina kvar att integrera och återuppbygga, sade han.

– Därför är Ukrainas säkerhet den allt överskuggande frågan, för att kunna vinna kriget. Det vill säga, hävda sin suveränitet och territoriella integritet, och för att kunna vinna freden. Att vinna och förlora är inte symmetriska. 

Per Ohlsson Fridh, generaldirektör på Folke Bernadotteakademin, har i uppdrag av regeringen att tillsammans med Sida och Svenska Institutet genomföra Sveriges strategi för uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023-27. Han framhöll att utvecklingen i Ukraina inte är en linjär process, den handlar inte om att först vinna kriget och sedan vinna freden.

– Allt måste ske parallellt. På ett sätt är därför EU-anslutningsprocess en fredsprocess, en riktning mot förändring, men det gäller att se till att dagens olika processer för uppbyggnad av ekonomisk utveckling och samhällsviktig infrastruktur, men också sociala aspekter av demokratisk samhällsstyrning inte sker i silos. Vi måste utgå från Ukrainas behov. Ytterst handlar det om att värna demokratiska värderingar, sade han.

Per Ohlsson Fridh konstaterade också att vi måste förbereda oss för att kriget en dag tar slut. Nu och då behövs en bredd av aktörer, även de som löpande under konflikten hållit dialogen öppen med alla sidor. I den kontexten är onekligen Röda Korsets opartiska och neutrala humanitära arbete av största vikt. 

Anders Pedersen, tillförordnad generalsekreterare på Svenska Röda Korset, tackade för alla perspektiv som givits under eftermiddagen och sammanfattade genom att parafrasera Anette Carnemalm, specialist på psykisk ohälsa: Ukrainare behöver skydd, tillit och hopp.

− Det finns mycket att lära av Ukrainska Röda Korset, vårt samarbete är ömsesidigt, sa han och riktade ett särskilt tack till dagens moderator, Josefine Karlsson, kommunikationschef på Svenska Röda Korset.

Av Maude Fröberg
Foto: Tomas Ärlemo