”Vi lämnar inte ukrainarna i sticket”

Laura Miret Cuesta, programutvecklingsdelegat från Svenska Röda Korset.

Sex månader efter den väpnade konflikten i Ukraina eskalerade fortsätter civilbefolkningen att lida och striderna visar inga några tecken på att minska. Mot bakgrund av växande humanitära behov har Internationella rödakorsrörelsen ökat sina hjälpinsatser och planering för kommande månader är redan igång. Vintern är precis runt hörnet.

Laura Miret Cuesta, programutvecklingsdelegat från Svenska Röda Korset, är en av alla humanitära hjälparbetare som i sommar arbetat i Ukraina. Med en gedigen bakgrund inom det humanitära området var hennes uppdrag att bedöma hur Svenska Röda Korset ska kunna utöka sina insatser rent geografiskt och bistå människor med hälso- och kontantstöd.

 

Hur är läget i Ukraina just nu?


När de humanitära behoven i Ukraina fortsätter att växa, måste vi göra mer för att bemöta lidandet och sårbarheten hos de drabbade människorna. Detta är särskilt svårt eftersom striderna pågår, vilket gör det utmanande att nå de mest utsatta.

 

Hur var det att ta sig in i Ukraina?


Jag reste till Ukraina via Polen. Vid gränsen såg jag många människor som väntade i långa köer, trafikstockningar med fordon som kom och gick. Sedan mot staden Lviv i västra Ukraina slogs jag av skönheten i de gula solrosfälten. När jag väl kom till Lviv blev jag förvånad över känslan av normalitet med människor som försökte fortsätta med sina liv trots konflikten. I utkanten av Kiev var kriget mer synligt, med utökade checkpoints och förstörda byggnader.

 

Vilken region åkte du till?


Jag arbetade tillsammans med kollegor i hälsoteamet från Ukrainska Röda Korset. Vi reste till områdena Kiev och Chernihiv, inklusive Bucha, Irpin, Ivankiv, Vyshhorod, Koryukivka och Sosnytsia

 

Vad var ditt intryck av Bucha, en stad som tyvärr präglas av fasa och död?


Att besöka Bucha gjorde ett djupt intryck på mig. Under min tid där såg jag resterna av de fruktansvärda händelserna, till exempel den omfattande förstörelsen av byggnader, inklusive ett dagis. Dessutom berättade mina kollegor i Ukrainska Röda Korset om att rycka ut i denna tragedi. Det gav mig en djupare förståelse. Människor tvingas leva vidare med de mest förfärliga förluster och minnen. Deras smärtsamma historier måste berättas och vi andra har ett ansvar att lyssna.

 

När vi kom till grannstaden Irpin möttes vi av en stor förstörelse. Medan omkring 70 procent av alla byggnader hade förstörts helt eller delvis, fortsätter många att stanna på de nedre våningarna även om byggnaden bombades. Regn var en stor rädsla, vilket innebar att allt skulle vara blött, kallt och fuktigt. Men ändå ville en del inte lämna, särskilt inte de äldre.

 

Vad kan Röda Korset göra för att hjälpa?


Hur svårt det än är att fortsätta i en sådan här situation måste vi stödja människors motståndskraft. Det finns flera sätt på vilka Röda Korset kan hjälpa till. Först genom kontantstöd så att människor klarar sig och kan göra sina egna val, men vi engagerar oss även i hälso- och sjukvård och tillgängliggör medicin och vård. Psykosocialt stöd är naturligtvis också ett utbrett behov. Alla ärr är inte synliga från utsidan. Många människor har också förlorat sin försörjning. I Ivankiv arbetade man tidigare med skogsbruk. Nu är skogar fulla av minor och oexploderad ammunition. Därför är det omöjligt att fortsätta försörja sig och vi måste hjälpa dem medan de hittar en alternativ försörjning.

 

Hur var det att lämna?


För mig ser jag min tid i Ukraina som en del av ett kontinuerligt arbete. Vi har gett stöd under de senaste månaderna och vi kommer att fortsätta att göra det. Vi har mycket kvar att göra. Jag beundrar mina kollegor i Ukrainska Röda Korset som gör ett så imponerande arbete även om de själva är drabbade.

 

Finns det något hopp överhuvudtaget?


Vi måste våga hoppas och tro att det finns anledning till hopp. Röda Korsets stöd gör skillnad för människorna i Ukraina. Dessutom är det ukrainska folkets beslutsamhet att fortsätta med sina liv och gå mot en bättre framtid verkligen beundransvärt och är i sig en stark anledning till hopp. Röda Korset är i Ukraina för att stanna, vi lämnar inte ukrainarna i sticket.

 

 

Kommentera artikeln

För att kommentera och läsa andras kommentarer behöver du vara inloggad med ditt rödakorskonto. Logga in genom att klicka på figuren högst upp till höger. Vi använder kommentarstjänsten Commento. Innan du loggar in första gången behöver du aktivera ditt rödakorskonto.

Har du en fråga, kontakta Infoservice.

Kontakta Infoservice

0771–19 95 00 

Fråga oss i chatten!