Vi är på plats när krisen kommer!

De senaste åren har vi sett en tydlig ökning av att vi, runt om i hela Sverige, agerar vid allt fler kriser – stora som små! Det är jättebra förflyttning åt rätt håll.

Vår tjänsteperson i beredskap (TiB) har koll på vad som händer i Sverige och när en kris inträffar burkar hen i regel ringa till den eller de kretsar som är berörda. TiB brukar då diskutera med kretsen om vad som hänt och tillsammans med kretsen fundera på om de bör/kan agera i krisen. Allt oftare har TiB mötts av svaret – klart vi ska agera! 

Läs Christels berättelse om vad Helsingborgkretsen gjorde i samband med ett par sprängningar för någon vecka sedan. 

Natten till fredag 23/9 vaknar jag av en explosion och fönsterrutorna skallrar. Nej, det smällde inte i mitt hus, utan ca 1 km bort. Snabbt konstaterar jag var det smällt någonstans, skickar ut ett meddelande till vår krisberedskapsgrupp och första hjälpen-grupp om att vi kanske måste ha en insats under fredagen. På morgonen får en av första hjälparna, som bor i det drabbade området, kontakt med fastighetsägaren, som mer än gärna vill att vi finns på den mötesplats man öppnat för att kunna ge krisstöd och trygghet. Så den fredagen samt kvällen dagen därpå, hade vi trygghetsnärvaro i området. På plats under fredagen fanns även polis, Svenska Kyrkan, imam och fastighetsägarens trygghetsvärdar.  

Vi kände oss nöjda med insatsen och avslutade den. Men det hann bara gå några dagar innan jag åter igen vaknade av en explosion. Denna gång smällde det ca 1,5 km bort. Nästan samtidigt ser jag i media att det exploderat i Åstorp. Åstorp är en annan kommun, och där finns varken krets eller rödakorsgrupp.  

I Helsingborg får vi ganska snart veta att invandrarföreningarna i staden bemannar mötesplatsen, så vi erbjuder vårt stöd och låter dem arbeta i fred. Dock följer vi upp att det finns närvaro på platsen. 

Jag kontaktar Åstorps kommun för att erbjuda våra tjänster. De förmedlar kontaktuppgifter till fastighetsägaren, som ringer upp med panik i rösten. Kan vi komma till deras mötesplats? Självklart kan vi göra det, säger jag. De evakuerade boende vill inte hänga på en mötesplats, utan stod hellre utanför den fastighets som sprängts. Man ville vara nära sitt hem, se vad som händer. Självklart var det mycket oro på platsen. Var skulle de evakuerade ta vägen? Hur länge skulle de behöva vara borta? Vem ska betala? Alla hade ju inte hemförsäkring. Så småningom bestämdes att en person per hushåll skulle få 15 min på sig i resp bostad för att samla ihop kläder, läkemedel, laddare osv. Ingen lätt uppgift för en familj på 6 personer. Mamman i den stora familjen bröt ihop, och vi frågade då räddningstjänsten om vi kunde få följa med mamman in i lägenheten. Just för att vi var Röda Korset, så fick en av oss följa med mamman som stöd. De evakuerade försvann sedan snabbt från platsen, och vi gick en trygghetsrunda i bostadsområdet. Många upplevde sprängningen som mycket obehaglig, man kände sig otrygg i sitt eget bostadsområde.   

Dagen efter åkte vi åter till Åstorp, men både området runt det sprängda huset samt mötesplatsen var tom på boende. På mötesplatsen fanns däremot fältassistenter samt skolsköterska, så det blev ett fint tillfälle för oss att prata med dem om vilka behov som finns i Åstorps kommun. Inte nog med att vi kunde inge lite hopp och trygghet till drabbade boende, så vi fick vi med oss en mini-behovsundersökning, som ev kan leda till att man startar ny Röda Kors-verksamhet i en kommun där Röda Korset inte funnits på åratal. Dagen efter detta kom förfrågningar från Åstorps kommun avseende kläder till evakuerade, men till slut löste kommunen detta själva. 

De tre insatserna var inte stora i den bemärkelsen att de krävde massor med frivilliga, eller varade i många dagar. Men små insatser kräver att man ofta måste vara mer snabbfotad. Vi är medmänniskor på dessa insatser - vår närvaro betyder oerhört mycket för de drabbade, men också för andra berörda aktörer, som fastighetsägare, räddningstjänst, polis och kommunen. 

/Christel Peteren 
Helsingborgs rödakorskrets