Porträtt av en rödakorsare
– Vi måste lägga ribban högt, säger Sven Englund, ordförande i Arvikakretsen och ledamot i Regionråd Mellan, och fortsätter: Vi ser varandra, hälsar. Inte bara hej utan också med förnamn: ”Hej Mohamed, hej Grace, hej Malin” och så vidare. Respekt och möte i ögonhöjd!
Sven åtog sig ordförandeuppdraget 2019 och sen sommaren samma år sitter han alltså även i Region Mellans regionråd. Medlem i kretsen blev han ungefär vid millennieskiftet och den första uppgiften han ägnade sig åt var att bli fadder åt en familj från Sydsudan. Kvinnan i den familjen gick bort strax efter ankomsten till Sverige men mannen sitter nu i Arvikakretsens styrelse.
– Mångfald inom Röda Korset är viktigt, säger Sven med eftertryck. Röda Korset ska spegla den variation av människor som det omgivande samhället uppvisar.
Det är inte konstigt att han tänker på det viset. Sven har sett många av världens länder och han talar fyra språk utöver svenska flytande. För att göra en liten tillbakablick så föddes Sven i Skräppvålen i Värmland men bodde under större delen av sin uppväxt i Bäckalund utanför Sunne. Han var ett av sju syskon i en kärleksfull familj.
– Jag hade verkligen en fin och trygg uppväxt. Mamma fanns där hela tiden, pappa kom hem från skogen på kvällarna och syskonen från skolan.
Ut i världen
Det var förmodligen den stabila uppväxten som gav Sven en stor portion mod att ta med sig ut i livet. Efter en fil.mag. i tyska och franska på Uppsala universitet kom han in på Lärarhögskolan i Malmö. När han var färdigutbildad var det inte lärarbrist som nu utan tvärtom – läraröverskott. Sven kastade sig då iväg till Italien för att arbeta som reseledare. Italienska lärde han sig av bara farten. När han kom hem igen fick han arbete på en högstadieskola i Ystad. Där blev han inte kvar särskilt länge. Nästa stopp på Svens livsresa blev Berlin. Där hade han intensivkurser i tyska med svenska affärsmän. Tillbaka i Sverige igen började han arbeta som lärare i Munkfors i Värmland. Efter en tid där läste han engelska på universitetet i Lund och drog sedan till USA i ett år.
Butiken är viktig
Vi återgår till Arvika och nuet innan du får veta mer om Svens tidigare öden och äventyr. Hjärtat i Arvikakretsens verksamhet är second hand-butiken som är centralt placerad i staden.
– Vi satsar mycket på butiken och nu börjar mötesplatsen där att fungera så smått igen efter att under pandemins första tid ha varit stängd. Naturligtvis har vi gjort hela butiken och mötesplatsen så coronasäker som det bara går.
Varje fredag är det möte i butiken. Då planerar arbetsutskottet och de som är verksamma i butiken den kommande veckan tillsammans.
– Arbetsutskottet är verkligen ett riktigt dreamteam, säger Sven förtjust, vi är överens om det allra mesta och vi värderar grundprinciperna lika högt.
– När folk säger att de har varit i vår butik och att de går dit för att där är så trevligt, då blir jag riktigt, riktigt glad.
Ett varierat yrkesliv
Åter till Svens liv innan han började lägga all sin energi och entusiasm på Arvikakretsen. Efter vistelsen i USA fick han en tjänst som gymnasielärare i Stockholm, vilket var en tjänst han egentligen ville behålla länge, men han kunde inte motstå frestelsen att börja arbeta för BPA i Algeriet – som byggtolk! Han tolkade alltså mellan svenska och franska om hur en damm och en bevattningsanläggning skulle konstrueras… Nästa anhalt blev en tjänst hos SJ där Sven gjorde översättningar av tekniska, kommersiella och juridiska texter från och till tyska, engelska och franska. Där stannade han i många år men vid en omorganisation försvann översättarjobbet och han rekryterades i stället internt till en funktion som tarifför och vagnfördelare. Ja, du läste rätt, tarifför och vagnfördelare var han. Be gärna Sven själv berätta vad detta innebar!
Därefter sökte han och fick jobb på Europeiska unionens råd i Bryssel, flyttade dit och arbetade som translator, som också benämns översättare även om inte det ordet är en helt korrekt synonym.
– Det var väldigt abstrakta och svårbegripliga texter som jag översatte där, säger Sven och ser, för att vara honom, ovanligt dyster ut.
Han återvände därför till Sverige, närmare bestämt till Ingesunds folkhögskola i Arvika och blev lärare igen ända fram till pensionen. Det var förstås inte vilken lärartjänst som helst som Sven innehade; den innehöll både psykosocialt arbete och bland annat en kurs som hette ”Lär och res” där deltagarna studerade ett resmål i Centraleuropa under ett år och sen åkte dit på besök.
Mångfald och nätverkande
Med den bakgrunden är det väl inte direkt konstigt att Sven är en varm förespråkare för mångfald och nätverkande.
– Nätverka, vi måste nätverka jättemycket, hela tiden. Röda Korset ska synas och märkas ute i samhället. Kretsen ska vara en aktör man lyssnar och litar på och det vi levererar ska alltid ha hög kvalitet. Ja, för att tala brysselbyråkratiska, vårt uppdrag ska utföras ”med den höga kvalitet man kan förvänta sig av en EU-tjänsteman.”
Och vad innebär det för dig att vara regionråd?
– Regionråden bildar ett bra mellanled i Röda Korsets organisation, säger Sven och ser eftertänksam ut, vi försöker ha ett helikopterperspektiv på verksamheten och jag tror att vi fyller en viktig funktion när det gäller kris och katastrof och också i det pågående arbetet med kretssammangående. Fast jag är ny i rollen och än så länge lyssnar jag mycket på de andra och lär mig. Men jag påräknar och förutsätter starkt stöd från SRK:s tjänstepersoner!
