Känner du igen Shiva?

Shiva Samadi har varit engagerad i Röda Korset sen 2015, när många flyktingar kom till Sverige från Syrien och Afghanistan. Hennes ansikte och bilder på henne finns i flera av våra handböcker, affischer och rapporter.

Nu har Shiva slutat som ordförande i Håbokretsen efter sju års frivilligt och ideellt arbete. Hon finns kvar lite grann, men behöver fokusera på sitt nya jobb i Regeringskansliet.

Shiva berättar om sin tid:
- Jag kom in 2015 med flyktingsituationen. Jag hade varit medlem sen tidigare, när jag var yngre, men blev som mest aktiv ungefär 2015. Jag åkte ner till centralstationen helt enkelt och hjälpte till att välkomna de flyktingar som kom med tågen, men precis innan hade jag också kommit med i styrelsen. Min mamma var volontär och var aktiv i en sygrupp och jag hade varit iväg och pluggat och mellanlandade hos mina föräldrar i Bålsta. Då drog min mamma in mig i kretsen. Jag åkte ner till Kupan och jobbade lite och blev tillfrågad om jag ville sitta i styrelsen. Jag tänkte från början bara ta på mig ett litet uppdrag, men det växte.
Jag ville verkligen engagera mig i flyktingfrågor och så blev det.

När Shiva tänker tillbaka på den tiden, minns hon speciellt en ung kille som kom ensam med tåget. På stationen kändes det som att det bara fanns tåg, polisen och Röda Korset.
Killen som kom hade bara en t-shirt på sig. Själv var hon påbyltad med höstkläder. Shiva hälsade på honom och berättar att han verkade lite tillbakadragen. När de skulle gå till Migrationsverkets desk på centralen, frågade en person honom hur han mådde och då bröt han ihop. Då kände Shiva att här kan jag hjälpa på riktigt. Shiva kan lite persiska och dari så det var en tillgång såklart.

- Jag började samordna en grupp studenter från Kungliga Tekniska Högskolan, där jag pluggade, så vi skapade en liten verksamhet. Vi tittade på Idol tillsammans med ungdomarna och träffades för gemenskap och vi kallade oss Civilingenjörer utan gränser.

Engagemanget rullade på och Shiva började jobba med språkintroduktionen på kommunen i Håbo och var inblandad på flera plan. Det var mest ensamkommande som hon träffade. De kom från flera länder, men mest var det afghaner. De grillade, gjorde utflykter och spelade fotboll och lärde verkligen känna varandra.
- Jag ville ju att de skulle ha samma roliga fritid som jag själv har haft. Vi hade ett eget fotbollslag och de var jätteduktiga. Jag var deras tränare. Jag var en ung 23-årig tjej och en massa unga ensamkommande killar, men det funkade jättebra, fortsätter Shiva och skrattar.
De anordnade olika föreläsningar som alla ungdomarna fick ta del av och de skapade en rådgivning gällande deras ansökningar.
- Jag var som tur är inte ensam, utan vi var en grupp frivilliga som hjälpte till och vi gjorde väldigt mycket.
När killarna senare började bli av med sina boenden hade gruppen en boendeförmedling också. Folk ringde från hela Stockholms län och Shivas telefon gick varm. Det här engagemanget varade i ungefär två till tre år.  

- Ganska snabbt blev jag ordförande i kretsen också. Jag pluggade samtidigt och tog en master i statsvetenskap och fortsatte min civilingenjörsutbildning som jag hade pausat.
Nu när jag tänker tillbaka- herregud vad jag har hållit på! 2018 var ett jobbigt år. Killarna hade en krisig situation och stack vidare. Jag försökte hjälpa till så gott det gick. En del av dem är i Frankrike nu, några har kunnat stanna med hjälp av Nya gymnasielagen och några bor kvar här i Sverige och har fått stanna. Jag har kontakt med en del fortfarande och som jag stöter på ibland.
Det var ungefär 63 killar totalt som kom till Bålsta. För dem som fick uppehållstillstånd, var det bara att coacha dem in i det nya livet. För dem som inte fick UT, fick gruppen fortsätta kämpa för.

- Vi följde dem verkligen. Det var på gott och ont. Jag hade knappt något privatliv/fritid, men jag har fått väldigt fin vänskap genom det här åtagandet.

- Jag har varit ordförande i två omgångar, suttit i regionrådet och varit frivillig.
Nu lämnar jag Röda Korset och det känns både jobbigt och skönt! Jag har flyttat från Bålsta och har fått ett jobb i regeringen. Så jag känner att jag behöver prioritera bort ett tag nu. Vi får se om jag kommer tillbaka någon gång.

Shiva reflekterar över det som är likt med att jobba i regeringen och att vara frivillig och konstaterar att en aldrig vet vad som kan dyka upp härnäst.

- Ja, vad tar jag med mig för erfarenheter? Det är så mycket. Jag har fått nya perspektiv genom de ungdomar som jag träffat. Jag har fått lära mig ledarskap, har varit kassör, vice ordförande och ordförande. Jag har lärt mig arbetsgivaransvar. Att samordna frivilliga. Här kan vi aldrig kräva, utan mer engagera. Det är annorlunda och kräver en del fingertoppskänsla. Det måste vara roligt. Att få folk att faktiskt vilja. Sen bara en sådan sak som bokföring och ekonomi. Jag har också fått möjlighet att få gå kurser, varit med i olika projekt, lärt mig om folkrättsfrågor, första hjälpen, träffat rödakorsare från andra länder och fått träffa en massa olika människor med olika yrken, bakgrund, klass och ålder.
Det har varit så berikande.  

Shiva vill uppmana alla att vara med i Röda Korset.
-Du får välja hur mycket tid du vill lägga på att vara aktiv, men det finns massor av möjligheter att lära sig nya saker och att få mycket tillbaka och det gäller att ta vara på det och utnyttja det.

Vi på Röda Korset vill tacka Shiva för dessa fantastiska år och det hon har givit av din tid.
Lycka till med allt och välkommen tillbaka!

/Annie Mohl