Från Redwood Falls till Örebro - möt Marcia

– Om jag har varit äventyrligt lagd, nej det vet jag inte, säger Marcia Gerhardsson, född Inglis, och ser mycket fundersam ut men tillägger: – Minns, i och för sig, att min bror en gång sa att ”du, du vågar ge dig ut”, så lite äventyrslysten kanske jag ändå är. Marcia låter emellertid mycket tveksam när hon säger det.

Marcia Gerhardsson är ordförande i Örebrokretsen och ordförande i Regionrådet i Region Mellan. Svenska Röda Korset har hon varit trogen sen 80-talet men först går vi tillbaka till 1940-talet, då Marcia föddes i Redwood Falls i Minnesota, som på den tiden var ett litet samhälle med bara ett par tusen invånare. Hennes förfäder på både mors och fars sida hade invandrat från Skottland. Marcia var äldsta barnet i familjen. Fyra år efter henne föddes tvillingpojkar och ett år efter dem en pojke till.

– Pojkarna var så många och så nära varandra i ålder att de sällan fick följa med någonstans men det fick jag, säger Marcia inte utan viss förtjusning. När hon var tolv år skaffade hon och hennes pappa hästar tillsammans.

– Jag gillade att rida ute i naturen men också att hålla på med cowboyridning och efter ett tag började jag tävla i rodeo, lassokastning och en del andra grenar. Cowboyfilmer gillade jag väldigt mycket och under uppväxten lekte jag mest med pojkar, för i vårt område bodde nästan inga flickor.

Studier i Minneapolis

Det var en självklarhet att barnen Inglis skulle läsa på universitetet och att de skulle göra det på samma universitet som deras pappa hade studerat; University of Minnesota i Minneapolis. Marcias utbildning tog sammanlagt fem år och hon läste flera ämnen, bland annat psykologi, matematik och tyska. När det inför de sista två åren var dags att specialisera sig, valde hon att utbilda sig till tandhygienist – en utbildning som hade funnits sen 1920 i Minnesota. Marcias pappa var tandläkare och i olika omgångar hade hon arbetat hos honom som tandsköterska men pappan tyckte inte att tandläkare var ett lämpligt yrke för en flicka.

– Han sa att det skulle bli svårt för mig att bilda familj med det yrket, säger Marcia och skrattar, det var andra tider då!

Flytten till Sverige

Strax innan tandhygienistutbildningen var klar 1970, började Marcia fundera på var hon skulle omsätta sina nya kunskaper i praktiken. Schweiz sökte tandhygienister men en svensk parodontologilärare på universitetet hävdade att den svenska tandvården var mycket bättre, så det blev Sverige och Örebro hon satsade på! Här i landet var tandhygienister en helt ny yrkeskategori. Det svenska språket gick fort att tillägna sig.

– Jag läste svenska på kvällarna på både Vuxenskolan och TBV och så bodde jag inneboende i en svensk familj. På onsdagseftermiddagarna, då jag var ledig, brukade några svenska kompisar och jag gå på konditori och sitta och prata svenska.

Och nu dök Gerhardsson med förnamnet Ulf upp!

– Han var byggnadsingenjör och hade precis kommit tillbaka från USA efter att ha arbetat där i tre år och grönt kort hade han!

Helt komplikationsfri var inte kärleken. Marcia hade nämligen kommit till Europa tillsammans med en pojkvän… Han bodde nu i Belgien där han skulle spela basket i ett år. Ganska raskt, vid 24 års ålder, bestämde sig emellertid Marcia för att välja Ulf och ett liv i Sverige.

– Jag tycker om det svenska sättet att leva, att vara ute i naturen, att plocka bär och svamp och när det blev Ulf och jag lärde jag ju känna hans familj och hans vänner i Örebro. Fast jag såg till att skaffa mig ett eget permanent uppehållstillstånd innan vi gifte oss, säger Marcia inte utan stolthet.

Flytten till Nigeria

När Kristoffer föddes 1973 valde Marcia att säga upp sig från jobbet. Mammaledigheten var sex månader och hon var lite skeptisk till detta med dagis. Året därpå fick Ulf ett erbjudande om att åka till Nigeria och arbeta. Bara några år hade gått sen Biafrakriget tog slut men paret Gerhardsson gav sig iväg till Lagos med sonen som hade hunnit bli ett och ett halvt år.

– Tur att jag var ung, säger Marcia och fortsätter:

– Det dröjde fem månader innan vi fick en lägenhet och det var inte helt lätt att bo i ett hotellrum med ett litet barn.

Marcia upplevde först Nigeria som ett tryggt land.

– Men efter militärkuppen 1975 blev det hemskt! Vid nästa statskupp, året därpå, avrättades människor på stranden.

Livet i Lagos gick ändå vidare och Marcia och en svenska hon hade lärt känna skapade en sorts förskola, en ”kladdgrupp” i familjen Gerhardssons trädgård där mammor och barn från Nigeria, Holland och många andra länder deltog.

Aktiv i Svenska Röda Korset

Efter sammanlagt två och ett halvt år i Nigeria var det dags att återvända till Örebro. Ulf och Marcia startade ett eget företag i vilket Marcia skötte det administrativa arbetet. Och så kom Röda Korset in i hennes liv! Vilket organisationen egentligen hade gjort redan när hon var liten eftersom hennes mamma var rödakorsare.

– Jag har alltid varit en föreningsmänniska. Som ung var jag med i scouterna och när min son var liten var jag aktiv i Friluftsfrämjandet. När en bekant kom med förslaget att vi skulle starta en arbetsgrupp i Adolfbergskretsen, kretsen i området där vi bodde, så tyckte jag att det var en mycket bra idé.

Och sen har det rullat på! Marcia har sen 80-talet haft många förtroendeposter i Röda Korset med ett avbrott på 90-talet…

– Jag bodde i Malaysia i sex år. Ulf arbetade där i åtta år men jag var inte med hela tiden. Under en period där arbetade jag på ett barnhem.

Visst är hon lite äventyrslysten, Marcia Gerhardsson, född Inglis?

En avslutande fråga: Har det varit lätt att vara invandrad amerikanska i Sverige?

– Ja, det tycker jag absolut att det har varit men ibland var det förstås jobbigt innan Vietnamkriget tog slut och det hände på den tiden att jag inte berättade varifrån jag kom. Och åren med Trump har förstås folk gillat att prata med mig om…