Hjördis och Gunhild - Rödakorsare sedan 1950- och 1960-talet

Det finns många som har varit engagerade i Röda Korset i en herrans massa år. Två av dem är Hjördis och Gunhild från Haninge kommun.

De har inte bara suttit i styrelsen som ordförande och sekreterare utan även samlat in pengar till katastrofer, stickat, virkat, broderat och sytt både för att skicka i väg som babypaket till barnfamiljer och till lotterier och försäljning.

– Babypaketen var så fina, alla invirade i stickade filtar, minns Hjördis.

Hjördis träffar fortfarande handarbetsgruppen varannan vecka. Hon är numera 90 år och har varit ordförande i många år, men lämnade över år 2002.

–Jag hade nyligen gift mig och blev engagerad genom min svärmor på 1950-talet. Vi hade massor av verksamhet som inte finns längre. Till exempel utlåningsförråd på vinden på en skola. Där hade vi hjälpmedel för dem som behövde kryckor, sjukhussäng i hemmet, rullstolar och liknande som vi lånade ut till invånare i kommunen. Vi hade ingen egen lokal utan träffades hemma hos varandra och det var roligt att komma hemifrån. Vi samlade också in kläder som vi skickade i väg med lastbilar. Vi hade fotvård och barnpassning för de föräldrar som behövde gå och handla. Det mesta var gratis. Men när vi passade barn hemma hos barnfamiljer med speciella behov, då tog vi betalt. Senare fick vi tillgång till en lokal att vara i med ett litet kylskåp och kokplatta, och då fixade vi det där. Vi städade och målade lokalen själva.

– I kretsen besökte vi ensamma äldre, vi hade hemvärnet och jag vet att Röda Korset också började med tandvård innan jag gick med och det var Lasse Berghagens pappa som var drivande i det, som engagerad tandläkare för Röda Korset. Det var innan vi fick allmän folktandvård. Det finns en lång rödakorshistorik här i kommunen.

Hjördis arbetade i matbespisningen i skolan och var gift med Sven, som nyligen gick bort. De har haft ett långt äktenskap och han var också engagerad i kyrkan.

När jag sitter hemma hos Hjördis och fikar lyckas fågelklockan på väggen låta ett par gånger. Ja, låta som olika fåglar och det kvittrar och knorrar varje heltimme! Hjördis är väldigt snygg, stilig och fräsch för sina 90 år.

– Jag har såklart massor av minnen, berättar Hjördis. En rolig grej är att jag faktiskt var mannekäng. När vi hade uppvisningar ibland hamnade det i lokaltidningen, säger hon och skrattar.

– De finaste minnen jag har av allt vi gjort tillsammans är kring den gemenskap vi haft och fortfarande har med alla fina vänner. Vi har det ju så bra i Sverige och det har verkligen varit meningsfullt att kunna bidra till andra i hela världen.

Gunhild gick med i Röda Korset 1964 och satt i många år som sekreterare. Hon är som ett levande uppslagsverk och har varit kretsens historiker och poet. Nu är Gunhild 95 år, skriver på sina memoarer och åker till kretslokalen när hon känner sig kry och har ork.

Gunhild är klurig, klipsk och rolig, tänker jag när jag är hemma hos henne en stund och pratar minnen. Gunhild har varit engagerad i insamling, inte bara till katastrofer i världen utan för att få in gåvor från lokala butiker och företag till lotterier och marknader, där pengarna sen har gått till behövande i världen. Hon minns också när de hade ett utbyte med Kongo-Kinshasa och det breddade hennes engagemang för länder i Afrika, eftersom hon själv varit i Uganda, där en av hennes söner arbetade.

– Det var ett intressant utbyte med Röda Korset i ett annat land. Vi fick lära mycket av varandra.

– Till varje julfest, födelsedagar och till våra jubiléer har jag rimmat och det har varit uppskattat. Jag har också skrivit om kretsens historia till varje jämnt jubileum som vi firat och det har jag gjort med glädje. En del av kretsens historik har kommunen bevarat, berättar hon vidare. Röda Korset har gett mig tillfredsställelse att ha uträttat många fina uppdrag och jag har fått många vänner. Alla har varit trevliga och så duktiga.

Att läsa sammanställningarna om kretsens insamlingar är som att läsa en historiebok. Där kan vi läsa om insamlingar till jordbävningen i Italien 1951, översvämningen i Holland 1953, utbrott av spetälska i Etiopien 1962 och jordbävning i Iran samma år, insamling till Östpakistan 1971, Indokina 1973, Bangladesh 1974, jordbävning i Guatemala 1976, blixtinsamling till Etiopien 1984 och 1985, Rwanda 1995, översvämning i Mocambique 2000, Irak 2003. Ja, listan är mycket längre än så…

Ett tack är det minsta vi kan rikta till Hjördis och Gunhild för allt de bidragit med lokalt.
Tack, tack och återigen tack för allt!

Text: Annie Mohl, enheten Lokal och regional utveckling